Rebecca Beltinge

Nu är det snart fredag.
Och denna veckan har varit jobbig. Jobbig för att man är 0.5 poäng från att få godkänt på sin hemtentamen, vilket har resulterat till att man är tvugnen att skriva om hela sk*ten.

Är så himla trött. Hatar institionen för pedagogik. Hela deras upplägg och dess hantering av oss elever. som dessutom anses som "gäster" på deras instution. Blir så besviken. Jag om någon är inte värd det. Ursch.

Har dessutom haft en enormt jobbig vecka vad det gäller farmor. Vaknar mitt i natten och hör hennes röst, att det är nåogn ute i köket. Jag blir rädd, väcker jocke som inte förstår vad det är med mig. Jag som bad henne att visa sig för mig... Men kanske inte mitt i natten, så att jag vaknar och blir rädd. Det är inte hennes mening. Det är jag säker på.

Men att man kan sakna någon så himla mycket är så himla stört. Det var henne jag skulle pratat med nu, det var henne jag skulle ringt om att prata om Frasse och att skaffa hund. För att det är ingen som lyssnar som hon, det är ingen som förstår som hon, fan också.

Varför valde den dödsängeln att ta henne först?!
Varför?!
Hon hade gjort sitt, det har jag förstått, och att se en person som betyder så mycket kämpa för sitt liv så in i det sista är helt galet. Dem minnen som jag har med henne kan ingen annan ta igen. Någonsin.

Att sorgen sakta kryper sig på är ingenting nytt.
Att man ska behöva uppleva detta är mänskligt.
Man får vara ledsen, men oftast klarar man inte av att bearbeta detta själv.
Samtidigt som man vill verka stark och göra det. 

Har dessutom konstruerat en liten spellista med hennes och mina låtar som vi delade och som påminner om hennes och min relation. För den var unik. Det fanns och kommer aldrig att finnas någon som kan mätas med den kärlek som jag hade till henne. Min ängel. 

Att man vaknar av att man gråter på natten,
att man vaknar och har en stor klump i magen,
att någonting saknas och aldrig kommer tillbaka,
det är hemskt och ledsamt. 

Att hon såg mig, bara mig,
inte den som man försöker att vara eller någonting. 
Hon såg mig, som jag är & kommer vara.

I helgen åt jag och farfar semla, hemma hos farmor. 
Det är så sjukt, att det har gått så fort. 
För ett år sedan var jag hemma hos dem och käkade fiskbullar och potatis och efter det åt vi semla. Hon luktade så himla speciellt. 
Som en bebis, med lite parfym som luktade yves roches!
Det var hon.

Hon älskade mig. 
Jag älskade henne. 
Det säger allt. 




 

Det suger verkligen att behöva köpa 8 böcket som totalt kommer att gå på 2 lax typ.
Ursch...
Nej, tackar vet jag gymnasiet där man slapp oroa sig för det!!!

Idag har vår första förläsning i Arbetsorganisation utveckling och lärande varit.
Riktigt lulligt o gött, för en gångs skull..

Igår kikade jag på lägenheten som han pratade så gött om den där annonsören.
Det var ombyggda kontor som var ganska små... Jag var inte  allt för taggad om jag ska vara ärlig.
Egentligen tror jag faktiskt att jag å Jocke har det ganska bra här, fastän vi inte riktigt inser det just nu.
Dock gör man ju det när man ser sådanna ostrukturerade och "hotell feeling" lägenheter. Opersonligt på något sätt.

Jaja!

Ikväll blir det träning med Cecilia =)
Ska bli nice att få röra på sig lite igen!!!

Ha en trevlig kväll
Puss